Allting tar slut någon gång.

Igår, för denna gången. Det finns mycket jag skulle kunna skriva, rakt från hjärtat men mycket av det skulle komma ut fel. Och vara helt oförståeligt, vilket gör det svårare att skriva detta. Men jag vet att allting kommer att bli lättare när det är sagt, nerskrivet och läst. Samma ord som sist, samma känslor som sist. Bara väldigt mycket starkare.

För denna gången så kan jag säga det, jag tycker om dig, på riktigt och för mycket. Inte som det var förut, en förälskelse eller att jag var kär i dig. Mer, jag vet inte hur mycket men mer. Och det är det som gör det svårast av allt. Att bara släppa dig, jag vet inte hur lång tid det kommer att ta. Men jag ska, jag vill inte hamna i situationen igen. Mycket har jag sagt att du kan få lov att göra och säga utan att jag lämnar dig, men denna gången ska du nog få din vilja igenom. För jag orkar faktiskt inte. Jag tänker låta mig själv vara ledsen, gråta alla de tårar som behövs. Gå igenom denna veckan och sedan ska jag göra allt för att släppa dig.

Vi tjejer är kända för våran magkänsla, jag har vetat att detta skulle komma. Jag viste bara inte om det var du eller jag, men jag räknade med att det skulle vara du. För jag ville inte. Men min magkänsla talar till mig igen, men jag tänker inte lyssna på den. Jag tänker förtränga vad den säger, för så vitt jag vet hade den rätt sist. Då gick jag ut med vad den sa och sedan hände det. Men denna gången tänker jag inte lita på den.

Men jag tänker inte göra som sist, låtsas som ingenting. Det är försent det, för nu är det i bitar. Och du vet att ett hjärta faktiskt kan krossas på riktigt? Inte gå i bitar, men det känns. Det slår på ett annat sätt och det gör ont. Och det är precis så det känns nu.

Elias, du ska veta att dörren just nu inte går att stänga, jag försöker men det är trögt och jag hoppas innerligt att när jag väl får igen den, så går den i baklås och inte går att öppna igen. Dessvärre har du nyckeln så jag kan inte slänga bort den, men tänk dig för innan du använder den igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0