Patetiskt

Här står jag på toan, med mascaran i högsta hugget hör inget annat än filmen på nedervånongen och börjar av någon mystisk anledning tänka på att jag vill att Danny ska sjunga öppna din dörr.

Så helt spontant börjar jag sjunga den och går ut till TVn, tror ni inte killen reser sig öpp och börjar sjunga? Helt seriöst är det helt underbart vackert och jag är bara några hundratusentalsmilligram från att börja gråta? Hur patetiskt är inte det? Men får skylla på att jag älskar den låten och jag älskar hans röst, så när han sjunger den låten blir det som det blir.


Nu måste jag springa till bussen! Ska möta Milla och Nat.


Ha det fint!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0