Med risk..

För att bli kallad copycat..

Jag började inte alls (läs ironi) skratta när jag bytt om inför en löprunda och tittar in på Tyras blogg, även hon ställer sig frågan. Varför får man sådana blickar när man springer såhär? Det är ju perfekta outfiten för att träna och få färg samtidigt? Eller är jag helt ute och cyklar? Folk har ju mindre kläder på krogen.



Förlåt jag måste.

När jag ställde mig på vågen i morse, någonting jag inte gjort sedan jag köpt mitt gymkort lyste siffrorna 45,5! Gaaah, nu kan jag äta hur mycket skit jag vill! Eller kanske ska passa mig lite, men har lyckats komma ner de där jädrans 10 kg tillslut. Underbart!

Så kommer jag säkert ställa mig imorgon och väga 47 igen :/ Men men, lyckan idag gjorde att jag smällde i mig ett paket nudlar haha! Hade glömt hur gott det var.

Ringde mamma och sa att dom skulle sätta in anmälningsavgiften med, så nu blr det av i alla fall. Fattig ett halvår, får jag väl stå ut med!

Nu, dans!

Damn it.

Idag har jag en sådan dag, eller rättare sagt den här månaden har jag haft sen sådan månad. Jag vet att protester kommer höjas, jag vet det. Det gör dem alltid, men jag är inte sådan här för att jag vill, eller för att få höra på motsatsen.

Bilderna nedan är från 8an/9an, då fanns mitt alter ego alltid närvarande, varje sekund, varje tugga. På något sätt var det en frihet, jag behövde inte själv bestämma. Jag kunde reda ut allt kaos, för det fanns ett kaos både runt och inne i mig. Speciellt inne i mig. Och dessa bilder är inte från när det var som värst, här är jag nog runt 45 sträcket. Det är dock nära 42, men då klarade jag inte av att visa mig på bild, jag ansåg mig ta upp hela bilden. Så det finns inte dokumenterat.
Men jag saknar kroppen jag hade då, hur lätt det var att allting bara satt som det skulle, konstigt nog fanns det kläder i min storlek. Någonting det inte finns nu.



Nästa bilder är från början av gymnasiet, mycket mer finns inte att säga än att livet lekte. Kolla benen, kolla rumpan. Och jag hade bröst då, jag skulle nog ge världen för de formerna, för former hade jag, bara att de var petite, precis sådär petit som man bara vill ha!

Sen kom förra hösten, jag vet inte vad som hände. Någonting slog slit, kanske stod jag emot. Kanske fann jag hopp, men en sak vet jag. Och det är att jag gick upp, kan väl skyllas på Polhems matkort, men man ska aldrig skylla ifrån sig. Jag hade själv ett val att göra, jag valde att strunta i varningarna. Jag valde att inte se, och tillslut stannade det på 55 när jag klev på vågen. Det fanns en fördel med det, det var brösten. Dem hade jag gärna velat behålla. Men det fick jag inte välja.


Och nu vet ni alla hur jag ser ut idag, det är bara att scrolla ner annars. Och jag kan tala om för er att jag inte orkar mer, jag vill inte vara kvar. Jag vill ha tillbaka det gamla, då allt jag satte på mig var perfekt. Som i somras, åh då fanns det höjdpunkter till och från, det var nog min snygg period. Men skam den som ger sig, påsk nu. Jag ska försöka hålla nere, det ska jag. Tur att jag jobbar så mycket! Och träningen ska jag ta tag i på riktigt, kämpa hårdare på dansen, springa mer till gymmet. Beach 2009 ska jag vara en bild av hur jag var för längesedan, jag ska ha kroppen jag hade då. Bara med lite mer muskler.

Tack för mig.


Superchic - Courage



Lyssna på texten, någonstans, någongång kommer ni kanske komma till insikt med meningen. Visserligen är den nog den sorgligaste låten jag hört, men någonstans ger den faktiskt styrka. Lite som deras Beauty from pain, fast på ett annat sätt.

Jag sa att jag inte kommer tillbaka till nya jobbet idag, vi delade inte samma passion. Så nu finns det en ledig plats på Modelhouse ;) haha! Grönroos nästa, efter ett springvarv i skogen.

Favorit.

Med tanke på min fixering vid mat tänkte jag dra en liten lista jag fann någonstans där ute. Nä men nu kör vi på onödigt vetande. Kan vara trevligt.

favorit-maträtt: Det som lagats med kärlek, men det låter så mesigt. Lax och pasta, spagetti och köttfärsås. Jag är stort fan av pasta.
favorit-krydda: Chili
favorit-pålägg: Philadelphiaost
favorit-frukost: Havregrynsgröt, juice och kaffe. Men det äter jag inte.
favorit-snabbmatställe: Paprika eller liknande salladsbar
favorit-pizza Kebab och Hawaii, om jag någonsin skulle få för mig att äta pizza.
favorit-snacks: chips
favorit-grönsak: Minimorötter, soltorkade tomater, avocado
favorit-frukt: äpple
favorit-skaldjur: Räkor i så fall, äter helst inte
favorit-dryck: Cola light
äckligaste mat: Det finns inte så mycket äcklig mat jag kommit över.
äckligaste dryck: öl.
finns alltid i mitt kylskåp: Philladelphiaost, laktosfri mjölk och äpplen
finns alltid i min frys: Bröd, fisk
mat jag oftast äter: te? Pasta.
mat jag är bäst på att laga: spagetti och köttfärssås
kokt/stekt/friterat: stekt
hemmalagat eller restaurang: Hemma
äta ensam eller äta med andra: Ensam
djur jag äter: Mest ko, kyckling, fisk.
något jag skulle vilja äta som jag aldrig ätit: Existerar säkerligen någonting.


Nu ger jag fan upp, du gav upp allt för någonting som inte finns kvar. Jag har gjort allt för att inte förlora någonting som även du säger att du inte vill förlora. Men du kan ha det nu, för jag orkar inte mer. Sitt du där och tyck synd om dig själv, det blir bättre då kan jag lova. Så slipper du mig och jag kan lägga all den energin jag lagt på oss på någon viktigare.

Svimmanfall är kanske inte det bästa.

Tror att det är dags för mig att gå till läkaren nu. För detta kan inte inte längre vara på grund av maten, jag har kämpat så hårt det senaste med att äta frukost, lunch och middag. Och inte bara äta när det ska vara, utan äta riktigt. Till och med ätit mellanmål ibland.

Ändå står jag på jobbet idag och måste hålla i mig för att allting snurrar, inte lite lätt utan så att jag verkligen måste hålla i mig hårt för att inte ramla. Det kan inte vara därför längre, det måste vara något annat. Jag har redan ätit järntabletter, det hjälper inte. Så blodbrist kan det inte vara. Om inte detta slutar och huvudvärken släpper så vet jag inte vad jag gör. Häller i mig så mycket alkohol att jag inte vaknar igen. Kanske.

Men jag har lovat, att aldrig mer dricka så mycket. Att jag ska sluta upp med att röka så fort jag får panik, bara släppa saker och inte tjata och bråka om så mycket. Sedan att jag aldrig håller det jag lovar är en annan 5a.

Nu skulle jag egentilgen skriva lite om vad jag hittat för söta småsaker jag vill ha. Men det blev tydligen lite annat. Kommer kanske senare, eller imorgon.

Katastrof

Någonting jag inte förstår är hur man kan må så bra som jag gjorde efter dansen, vara så glad och faktiskt lycklig. För att sedan crasha totalt, sitta och anse sig behöva beställa storlek 14 på Asos. Fundera seriöst på att sluta äta igen och bara vilja komma tillbaka till den tiden då 40 kg inte var någonting som var svårt att nå, den tiden då allt bara passade. Då inga kläder var försmå.

Iåf har jag haft bad habbits den senaste veckan, ätit lite mycket chips och annat kolhydratigt, druckit väldigt mycket för mycket vanlig mjölk. Så det kan nog kanske vara därför jag känner mig som jag gör, för att magen blir en katastrof när jag dricker det. But still, kan inte allt bara vara enkelt. Kan inte jag bara slippa anstränga mig och bry mig om sådant, men när det fortfarande är det enda som snurrar i hjärnan är detta och jag snart inte orkar hindra det. Snart ger jag upp igen, och då slutar det som i höstas, med en stor jävla katastrof.


Och jag som trodde att allt skulle bli bra denna gången...





 


Seriöst

Jag bryter snart ihop, idag passar inga kläder, bokstavligt talat inga. Jag funderar på om jag lagt på mig typ 10 kg på en vecka. Det borde väl inte ha kunnat hända? Ni som känner mig vet hur jag är, ni vet hur jag fungerar när det kommer till detta. Ångest är bara förnamnet och jag funderar seriöst på om jag ens ska följa med ut ikväll. Kommer antagligen se ut som en jävla korv vad jag än tar på mig. Lika bra att lägga sig i sängen och gömma sig för omvärlden. Jag har aldrig ringar, men fan nu har jag över jeansen. Snälla bara skjut mig, nu blir det fan inget julgodis mer alls.

Bara för att jag så smått börjat äta, har jag fått crawings för allt julens goda choklad, glögg, nötter och pepparkakor. Så jag får väl egentligen skylla mig själv, men jag vill bara kunna äta normalt och vara smal.

Det gör ju det inte riktigt bättre för mig att en viss persons ben är halva min omkrets och dubbelt så långa. Nella kan nog lista ut vems jag menar för hon var lika dan ett tag. Nä nu får jag sminka mig och göra det bästa av saken, om inte annat kan jag shakea sönder ikväll så blir jag nog glad igen!


RSS 2.0