Sara Johansson

Ett snabbt inlägg bara.

Tentan gick betydligt bättre än räknat då Patrik tog en del av min plugg tid, dock helt med min vilja. Så det blev ett försök att övertala typ halva min bekantskapskrets att supa med mig klockan 5. Gick inte så bra.

Så det blev hockeyn, vinst och sedan till sticky för att träffa Johannes. Men bakom honom var Linda, Hanna och Tina, så jag fstnade hos dem, drack för mycket. Hittade Alice, hälde ut en cider på några brudar som var jobbiga, nitade en kille så jag fick ont i handen, har fortfarande ont. Sedan hittade jag Ludde, Nathalies classmate, på vägen hem och vi gick till bussen. För att sedan träffa Sandra där och sen Johannes igen på 25an. Galet, men kul.

Kan inte skriva så bra med tanke på att min hand gör ont, men jobb imån, sen blir det bowling. Utgång efter det om jag inte bara åker hem och sover.

Nu ska jag iaf sova snart. Night.

Är avklarat med pompa och ståt. Eller kanske inte, men det gick bra det tycker jag. Sedan om vår käre rättare anser det samma får vi veta senare, orka rinte riktigt med omtenta.

Efter tenta blev det raka vägen hem till Purre för mys och Bond tittande. Sedan begav vi oss in till stan idag för att köpa lite. Eller ja, han skulle och det lyckades han med också, fiiiiina kläder :) Dessvärre var det jag ville ha slut i hela stan och jag fick inte köpa den i large, så nu ska jag jaga en pälsväst i hela sverige istället. Hm, varför ska jag aldrig ha pengar när jag hittar saker jag vill ha? Och varför skulle den sista som jag hade kunnat ha säljas lite tidigare samma dag? Illa.

Nä nu är det lite tradering, ebaying, sökande överhuvudtaget efter det jag vill ha. Sen ska jag läsa ut Statistikboken och börja på formlerna. Sedan får vi se vad som händer.

Imorgon är det dags, mitt livs första tenta. Och jag tror den kommer gå bra, nötter och vatten är inköpt, frukt tar jag med mig. Sedan kan jag ju det mesta, i alla fall någorlunda. Vilket är bra! Lite små fixande och igenomläsande kvar, så att tentan kan gå fort för mig och jag kan komma hem till Patrik rackarns snabbt.

Men inför nästa tenta period ska jag ha varit duktigare, jag ska nämnligen satsa på att studera hela perioden. Och hur ska det gå till? Jo, jag har skapat ett nytt bloggkonto. Där jag ska summera föreläsningar, skriva mina egna tankar kring det hela och detta ska jag se till att uppdatera varje dag. Vilket gör att det faktiskt blir gjort en hel del tänkande kring allt, och vad mer? Jag har allt färdigt att printa ut på papper den dagen intensivpluggandet börjar. Jättebra!

Okej, nu är den inte så fin ännu, men jag ordnar med designen när jag får tid över. Men kolla in den i alla fall.

Nu är det så att ja ginte varit hemma hos Malin sedan 1an skulle jag tro, enormt längesedan. Men jag hittade dit, vi skar människovarm kyckling, kokade qinoua och hade oss fram till Jinnie kom, då bestämde vi oss för att inte vänta hundratjugo år på Helena när vi var hungriga och maten var klar i tid och hon var en timme sen.

Men sedan dök även hon upp, vi mös satt och pratade till klockan 2, skrattade åt väldigt många SMS, mina var väldigt förväntade med tanke på vad jag råkat säga under dagen. Skitsnacket gick självklart på högvarv, och allmänt girltalk med popcorn och choklad. Åh, visst har jag ångest nu, men fan vad stolt jag är över att jag åt av allt! Progress.

Nu ska jag sova, så jag kommer upp i tid imorgon, ska ringa Zerjon och sedan plugga inför the big day på måndag. Väveritentan, som btw känns som den kommer gå strålande. Kalas :)

Jag stänger den porten nu, den har varit öppen för länge. Det är för mycket som snurrat i min hjärna det sista, eller ja det sista och sista sedan studenten om jag ska vara helt ärlig. Och det kommer att ta år att sluta. Så därför stänger jag den bara nu. Ett aldrig mer. Jag vill vara den personen jag var, den personen jag vet att jag aldrig mer kommer att vara. Det har börjat om på nytt och jag vet att ett avslut behövs. Ett riktigt avslut, och det ska jag se till att det blir i och med detta inlägg. För det är det avslutet jag själv inte velat göra. Men nu görs det, och det skulle gjorts för längesedan.

Faktiskt smålog jag när jag läste igenom det, och såg orden aldrig mer. Inte så konstigt faktiskt.

Och så kommer detta, i äkta högstadieanda.
Nicklas, Johannes, Hannes och Noa, jag tror inte ni vet vad ni gjort för mig. Visst, det finns flickor i min omgivning som varit som ni, men ändå inte i närheten. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort utan er hjälp, trots att jag varit väldigt jobbig ibland.

Pojkar är bäst helt enkelt! Haha.

De senaste dagarna har jag faktiskt ätit, och ja jag måste berätta om det. Visserligen har varje tugga känts som ett kilo, men jag har ätit. Och är stolt över det. Dessvärre har jag idg satt i mig för mycket choklad, nackdelen med att jag börjat äta kolhydrater. Jag har fått ett enormt sug efter choklad, hela tiden. Det borde finnas ett kalorifritt chokladgodis. Yummie, det ska jag fixa :)

Okej, min hjärna är fortfarande fixerad, men förhoppningsvis kommer det att gå över till att jag iaf äter när jag ska. rots att hunger sällan ingår bland mina känslor.

Jag måste även tillägga att ibland är mitt jobb ändå det bästa, för visst är det inte så att de bästa människorna faktiskt arbetar på McDonalds? Det måste ju vara så :) Sen om det bara kunde räknats till Handels, så hade det varit perfekt!

Sen tycker jag att en viss person borde tänka sig för innan denne startar värsta skriket och gapet. Kanske menade jag bara det jag sa, och inte tyckte du var helknas pga något annat. Utan just undrade det jag undrade och inte sa det pga att du blivit bästa kompis med personen och massa annat. Jag börjar störa mig på folk som alltid tror at folk hatar dem.

Btw. Idas inlägg var jävligt roligt måste jag bara säga, framförallt exemplet. Och det vet alla som känner mig väl varför det var roligt.

Nu sitter jag här och dricker chaite med honung och mjölk. Allt för att få halsen att inte göra ont och för att få huvudet att sluta dunka så jag kan sätta mig ner med bindningsläran. Vilket kommmer bli svårt då jag har hundratjugo andra saker jag vill göra mer. Men tentan på måndag måste komma före, dock får jag inte dansa ikväll så jag har hela kvällen på mig med.

På tal om någonting helt annat så tänkte jag på någonting Sara skrev för ett tag sedan, om nischandet av bloggar, jag vet med att jag borde göra det, men vem orkar skriva en helt modebaserad blogg? Eller en blogg som bara handlar om skolan, dansen eller hockeyn? Inte jag! Jag vill skriva om mina känslor, jag vill skriva om allt jag vill.

Fast kanske borde jag inrikta mig åt något håll, men åt vilket då? Jag läser ju knappt modebloggar alls själv för att de bara är massa bilder på dagens outfit, som oftast inte alls är speciell. För det är inte det jag vill se, kanske om det står någonting med. Men inte bara det.
Den mest inriktade bloggen jag läser är faktiskt Carl Bildts, och till och med den handlar om vad han gör, bara lite mer förklarande av vad som händer i världen. Samtidigt är den lättsammare än vad man kan tro och faktiskt underhållande.

Aja, jag får se hur det blir med inriktandet av det hela. Kanske skulle jag testa det olika i några veckor var och se om jag känner för någonting av det, eller så låter jag det vara som det är. We'll see.

Nu är omflyttningen färdig, visserligen inte helt klart, lite mer på väggarna ska upp och saker och ting ska plockas lite mer i. Men inte idag utan här får ni helt enkelt nöja er med ett litet före och efter repotage. Haha, att jag ens orkar. (klicka på bilderna för att se dem större)

Jag springer runt i mitt rum, städar och flyttar på saker, har iTunes på i bakgrunden. Men helt plötsligt kommer en låt, som jag inte hört innan, antagligen en jag laddade ner eller någon skickat till mig som jag inte lyssnat på ännu. Helt ärligt blir det som om allt bara stannar, och mot min vilja börjar tårarna rinna. Jag vet jag gråter hela tiden, antagligen ett spår från den tiden då jag var känslokall.

Men för allt i världen, lyssna på den, All ends - Just a friend.

Nu är det sista i rummet att fixa för att sedan är det väverteknik och bindningsläta som gäller innan jag drar till DA och dansar, för att sedan fortsätta till lite äkta hockeykänsla med Frölunda - Färjestad.

Och konstigt nog, mot alla odds är det i denna låten. Eller ja, mot alla odds kanske jag inte ska säga. Jag har ju bara tagit en paus sedan St. Anger. Och allt man tar en paus ifrån kommer man tillbaka till, det är ju meningen med pauser. I både gott och ont ska jag nog säga. Men nu ska jag inte vara sådan idag.

Det blev ingen dans för mig idag, alldeles för svag för det. Orkar aldrig någonting nu mera, börjar bli sjuk med vilket inte är okej om det handlar om tentor nästa vecka. Plugga, plugga, plugga helt enkelt. Men imorgon har jag lite dans att ta igen innan kära Färjestad gästar Scandinavium och åker på storstryk.

Nu tillbaka till pluggandet för att om en halvtimma sätta på The Notebook, som Isabel sa att jag skulle se.

Jag är väl en nörd!

Läste precis en väldigt rolig krönika av Anders Rydell i veckorevyn. Angående den nya nörden, modenörden. Jag kunde inte hjälpa att jag satt och log genom hela krönikan. Tyvärr mäste jag hålla med honom om det hela, speciellt med det klockrena
"Såhär känner du igen modenörden:"

• Skulle dumpa en kille bara för att han har "fel" skor.
• Drömmer om en walk-in-closet.
• Tycker att Sex and the city filmen var årets överlägset mest efterlängtade film.

Okej, jag skulle inte dumpa, men jag skulle då aldrig se åt en kille som bara gick runt i löpargympaskor. Jag har indirekt byggt om mitt rum till en walk-in. Jag älskar Sex and the cityfilmen för klädernas skull. Jo, jag är nog på god väg, eller?


Nu är det mat, lax och pasta, sedan ska jag försöka få ordning på mitt rum lite mer. Det ser verkligen katastrofalt ut. Inte okej, sen ska jag plugga lite väveriteknik innan jag sover.

Hej, jag mår jättebra nu. Inte alls rödgråten och bakfull. Jag borde göra som alla säger, och sluta bry mig. Men när någon beter sig så barnsligt är det inte lätt. Fast det orkar vi inte med att dra här, ni som var där ni vet. Ni som inte var där, lär förstå eller helt enkelt få reda på det.

Annars var det underbart, satt och pratade med Johannes, som är typ bäst för att få uttrycka sig som man gjorde när man var liten, drack för mycket och väntade på att bandet skulle spela. Dessvärre var allt skit och det blev ingenting, jag söp bort min bricka, men fick som tur var tillbaka min jacka iaf. Sedan runt på stan lite och hem.

Ska försöka städa och äta lite innan jag beger mig in till stan och hockeyn nu.

Skolan och gjort klart sista dukarna i labben nu, så inget mera väveri, känns lite sorgligt. Tur är iaf att vi ska ha trikå nu istället. Därefter runt och köpa sturmbyxor till sönderklippning med Isabel för att sedan bege mig till Le pain och leka med Nella. Längre än så har jag inte kommit, lite egenkomponerad balettmordern på rummet innan jag hamnade här.

Och redan nu börjar jag tänka för mycket på hur jag ska se ut ikväll, en helt random spelning på Gotebar med Johannes, och jag funderar på hur jag bäst matchar mina sönderklippta leggings. En rosa body och en svart kjol? En svart klänning och rosa satinjacka? Enner kanske en aprikos tubklänning, tur är i alla fall att kvällen är ung och jag har lååång tid på mig att bestämma mig. Right, jag lär få panik på slutet ändå. Kanske ska springa en runda och sminka om mig, eller helt enkelt bara sova lite, på maten sedan. Good idea!

Jag lääär ju köpa ett par kängor snart, ska bara se om jag ska ha svarta eller bruna, från wedins eller din sko, nu när jag har rabatt på din sko ;)

Nella är en lite gullunge hon, slängde med min en äppeltårta, kaka, paj eller ja vad det nu var. Himlans vad alla är intresserade av den nu iaf.

Kräftan.
" Ett gott råd: Om du tvivlar på, att något stämmer, är det kanske redan då en signal på, att det ena eller det andra är fel."

Heja horoskop, jag måste sluta läsa. Men de stämmer ju oftast helbra. Som detta, jag står inför ett vägskäl, där göra det ena eller göra det andra förändrar allt. Jag vet vad jag vill göra, till 110%, men varför ska jag då ändå sitta här och tänka? Varför i helvete ska jag vara en person som tänker så himlans mycket?!

Stäng av-knappen borde finnas på min hjärna exakt nu, annars tar jag massvis med piller så jag inte känner någonting och bara lägger mig ner och väntar på att allt går över. Eller inte.


Stackars Patrik som ska ha en sån jobbig flickvän som bara har ångest hela tiden...

När jag varje gång gått i stan, provat ett par skor men aldrig köpt dem. Hur mycket jag än vill ha dem, endast för att jag vet att jag borde köpa de där kängorna istället. Som jag inte alls vill ha lika mycket. De som jag köper i så fall enbart för att ha någonting varmt, men varför? Jag har ju mina timberland,  har dock inga gåut skor i benämningen lite varmare, eller jo det har jag ju. Så varför tvekar jag?

Kan det vara så för att jag helt enkelt hittade ett par riktiga drömskor på scorett? Som jag definitivt hade köpt igår om det inte vore för att jag fört över mina pengar till ett annat konto? Men 1000 kr, är det värt det? När jag kan köpa de jag gått och tittat på så länge för 300? Det är en bra fråga, men ett par skor lär det bli idag. Får föra över 1000 kr till mig och sedan se vilka det blir. Prova båda ett antal gånger till innan jag bestämmer mig :)

Utöver detta, inte ens I-landsproblemet, ska jag fixa min nagel som gick av igår kväll och jag så akut ringde till dem om, läsa ytterligare ett kapitell i statistiken och försöka dansa om jag orkar.

Ytterligare en sak som inte är okej. Statistiken, vad hände med den där som aldrig pluggade, hon som bara kunde? Försvann det över sommaren eller vad hände? För nu snurrar allt med standardavvikelser, kvartilavvikelser, medelvärden och allt vad det heter runt i mitt huvud och jag orkar inte längre. Baaara 300 sidor kvar! Tur är att jag har några dagars ledighet till. Det lär behövas, i alla fall om jag ska orka ta tag i tygprovsanalyserna med.

Utöver mitt pluggande blev det en mysig promenad i höstsolen och massvis med fina bilder, eller ja. Dom ser fina ut på kameran, sen vet man ju aldrig när man lägger in dem. Fast har man Photoshop blir allt bra. Eller inte.

Hur som helst, efter gårdagen kände jag att dansen kanske ska hoppas över, dels för pluggandet och dels för att jag ändå inte orkar röra på mig när jag är där. Sjukling, ja! Förhoppnigsvis är det det och inte någonting annat.

I min kära paus av pluggande har jag funnit ett par helt underbara skor, till. Som jag tyvärr inte har råd med alls. För jag måste satsa på att köpa annat. Sådant som inte alls är lika roligt, för jag vill ha de louboutin skorna jag hittade. Bara höjden på klackarna gör ju de värda att köpa. Men imorgon ska jag fika med Elin, mysa och ta igen allt som hänt. Vääääldigt mycket sedan sist. Då kan jag passa på att gå förbi stadsteatern och ett antal bianco, nilsson och scorett och se ifall de fått in några skor i den höjden jag vill ha. Till ett pris av några tusen billigare.

Att jag inte ens kan äta en hel omelett utan att tvinga i mig det sista och nästan spy. Att jag efter en timmes pluggande går och powernapar, vaknar av att jag ligger och skakar. Och slutar inte skaka på tio minuter, att jag sedan känner mig helt avtrubbad och som om jag skulle svimma. Varför, varför, varför?

Jag orkar inte med det själv, men när enda anledningen till att man äter är att man intalar sig själv att man måste, då är inte allt som det ska vara. Jag minns inte längre senast jag åt för att jag var hungrig. Det är ju då det är som godast att äta, kanske är det därför jag nu mera ser mat som någonting överskattat, någonting som inte alls behövs. Fan, jag är påväg ner i skiten igen tror jag. Och inte orkar jag göra någonting åt det.

Fast det har ju pågått i snart ett år igen, bara det att det faktiskt är balletlektionerna och allt prat där som höll mig på rätt sida, men nu finns de inte kvar. Jävla fanskap att jag vill ha tillbaka dem! Fan, fan, fan! Carro får helt enkelt börja undervisa igen, för det är inte samma sak när inte hon är lärare. Det är inte lika roligt då! Punkt slut, nu har jag bestämt det.

Så mycket mer behöver jag inte säga än att jag skulle hållt i dig lite hårdare så du missade bussen idag.

Jobba, Patrik och dansa today :)

Vad är egentligen Frölundas problem, varför ska det krävas en sådan bottenmatch för att det ska hända någonting över huvudtaget? Tyvärr kan jag inte uttala mig så mycket då jag inte sett någon utav matcherna, varken bottennappet eller kvällens match.

Men någon tändning måste det varit? För hur kan de annars rycka upp sig så? Jag förstår inte, är självklart glad över hur det kan vara så. På måndag får vi se hur resultatet blir, om det bara är en match som alla andra, eller om det är någonting riktigt som pekar uppåt? Tyvärr vet jag inte om jag vågar tro på att det blivit en vändning. Men vi får se.


Och du är bara allmänt dum i huvudet som tror att du alltid kan få som du vill, gnäller och har dig. Slänger ur dig ord som gör att du blir skyldig mig massvis med pengar. Bara för att du inte får som du vill alls längre. Synd för dig måste jag säga, inte för mig i alla fall :)

Någontin som däremot INTE är okej är att en viss person ska åka iväg och inte komma hem på ett tag, det suger och är kasst! Hade jag fått bestämma så hade dem ställt in allt och sagt att du kunde få lov att bara vara hemma istället. Det tycker jag hade varit betydligt bättre!

Stressen hade tagit över och alla känslor kom när jag låg här i min egen värld, och då blir det som det blir ibland. Men idag kan jag lova att det är bättre :)

Jobba nu.

Visserligen är Statistiken över, och vi har bara tentorna kvar. Redovisningen gick bra och det var intressant att lyssna på de andra. Men hjälpr verkligen det? Jag är inte längre personen jag en gång var, hon som alltid log och skrattade, hon som dansade genom livet och inte spelade.

Nu är allt ett spel, ett spel som snart rasar samman. Vart jag tog vägen har jag en svag känsla av, mycket av jag försvann i samband med Moa, en resa till Turkiet och en Kentkonsert, ett antal andra händelser och jag vet inte riktigt allt jag kan nämna. Men jag försvann. Jag blev inte mig själv, jag blev en självdestruktiv bild av mig själv. Och jag vet att jag har mer mig själv att skylla, för jag lät det hända. Och jag tänker aldrig skylla ifrån mig, men händelserna fick mig att bli personen jag senare lät mig bli.

En del av mig vet fakiskt att det var den bästa tiden jag varit med om, men med tanke på hur jag mått när jag ser tillbaka på det så kommer jat att vara rädd för allt som har med detta att göra i framtiden.

Visserligen har mycket vuxit under en lång, lång tid, vissa saker har utvecklats och blivit större. Andra har trängts bort, men som alltid är det bara en period som behöver gås i genom. Förhoppningsvis med viktnedgång och inte tvärt om. Jag kan inte hjälpa att så mycket handlar om det. Det är bara sådan jag är.

Fast nu ska jag sluta, ska spela Gh med Mats och Malin. Patrik kommer sedan med :)
Då kanske jag får lov att tänka på annat en liten stund.

Allt som går igenom min hjärna nu är hur jag ska lyckas ta mig igenom allting och klara av tentorna. Utan migrän, utan att bryta ihop. Frågan är om det verkligen går? Det känns inte så längre och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Noll mening med att hoppa av när det är utbildningen jag verkligen vill gå, men jag orkar inte med det.

Tur är att Twisted feet finns och har en dansskola som gör att man släpper allt och försvinner in i koncentrationen. Att det inte blir bra och rätt alltid spelar inte så stor roll, det viktiga är att jag inte tänker på någonting annat. Det är extremt viktigt då så mycket går genom min hjärna, så mycket onödigt jag gör. Och framför allt, så mycket idiotiska saker. Men jag kan inte hjälpa det och då är det lika bra jag lär mig leva med det.

Nu ska jag i alla fall läsa på det jag ska tala om på fredag, fixa lite till och lägga mig och sova. Eller titta på ytterligare ett heroes avsnitt. Aaaah, jag älskar säsong 3 ;)

Jag har nog inte haft det fullt upp denna helgen, fredagen var vigd åt en stund i stan, löpning och städning. Det sistnämnda hjälpte inte mycket då det är dags för städning ytterligare en gång, framförallt bland mina kläder.

Kvällen startade med telefonkonferenser, Malin och jag fram och tillbaka, Mats och Purre, jag och Purre. Trots detta tog det år att komma fram till att vi skulle hem till Purre på kvällen, vinpimplande och musik blev det. Med ett relativt tidigt avslut.

Lördagen började med att bli väckt, i mitt anseende väldigt tidigt, då jag försökte vägra gå upp i sådär hundratjugo år. Men tillslut så. Sen att jag i princip somnade på mattan där vi låg resten av tiden har INTE med saken att göra. Därefter var det dags för mig att bege mig till arbetet.

Jag är grym på att göra hamburgare, eeeh nej! Lägger bröden fel och jag vet inte allt. Men roligt var det :) Fast det är det nästan alltid när man är där på kvällen. När jag väl slutat var det bara hem och däcka i sängen.

Idag har jag varit i stan, äntligen fått mig ett par regnstövlar, gröna viking med blommor på, ett par röda jeans och färgpennor. Sedan begav jag mig till Scandinavium för att titta på hockey med Nathalie och Kim, vinst blev det :) Sen att det inte var världens bästa match har inte med saken att göra, men Fidde förtjänade sitt mål.

Och nu ska jag äta, tjing!

Maha, 1 - 4. Men jag är lycklig ändå :) För var det någonting det var just idag så var det underbart, man kunde bara sitta och njuta. Titta på och allt fick gå som det gick. Inga dommare att störa sig på, dom var av hög klass. Inga jobbiga motspelare, utan helt enkelt NHL-proffs. Och självklart en klack som hittar på så otrotligt roliga ramsor att jag bryter ihop av skratt.

Jag tycker faktiskt att laget klarade sig bra, självklart tror jag inte Ottawa gjorde sitt absoluta, men inte heller släppte de på någonting. Så här tycker jag allt att Frölunda visade vad de går för. Trots förlusten!

Sen finns det vissa andra saker som fick mig att skratta, Nathalie förstår nog vad jag syftar på. Ingen annan behöver veta, det angår inte någon mer.

Mer idag har det varit case skrivning, i princip färdigt och det är bara planeringen av redovisning och powerpoint som är kvar. Men det ska göras på fredag tror jag det var, så det finns det tid till. Speciellt om vi arbetar så pass effektivt som vi gjort det senaste, tyvärr kom jag in till stan vid 6 och hade ingen möhlighet som helst att komma till dansen. Så nu har det missats allt för mycket av det. Verkligen för mycket, nästa vecka är det skärpning. Och då blir det skärpning med pastan med ;)

Jag förstår helt enkelt inte, jag har inte mens men det känns som om någon sticker en kniv i magen på mig. Det går knappt att äta för att jag bara mår illa, allting låser sig och krampar och jag ve tinte vad som händer. Vanlig jävla mensvärk är det antagligen, men ändå skumt är det.