Efter ett tag blir man väldigt bra på att spela, man går in i en roll och tillslut har man glömt vem man från början var. Man visar bara den delen man själv vill ska synas och man lär sig göra det tillräckligt bra. Men de gångerna det sårar på riktigt syns det. Jag vet att det syns i mina ögon, därför tittar jag alltid bort och döljer det med ett leende. Det gör ont i mig att du aldrig kommer att förstå. Det gör ont i mig att du inte vill försöka ens när jag försöker förklara för dig. Varje gång du drar upp det gör det ont i mig.