Sara Johansson

Just nu skulle jag suttit på min söndersprängda luftmadrass med Sara och druckit vin, men saken ändrade sig väldigt snabbt när jag tog tåget hem efter förta bandet. När allt jag ville vara var att sova, jag gick och la mig på vägen, jag gick och la mig mitt på ängen, ja jag gick och la mig överallt. I den gassande solen sprang jag runt i tjocktröja för att jag frös, för att nästa sekund svättas ihjäl. När värktabletterna inte fick huvudet att sluta dunka mer än bara några sekunder kände jag att det inte var någon idé att ligga där med feber bland ett antal söndersupande festivalbesökare och samtidigt förstöra för Sara som fick sitta med mig lite överallt då det var vi som var där.

Så jag frågade om hon klarade sig med sina bekanta, packade ihop en betydligt lättare väska och tog tag i första bästa kundvagn och begav mig ner till station, där jag somnade på en obekväm bänk, sov i några timmar. Satte mig på tåget och sov i princip hela resan hem, kom hem, åt och sedan somande jag.

Vaknade idag med samma huvudvärk och frysa/svettas.

Men kvällen som var innan jag blev sjuk var trevlig och allt sådant, fick väl kanske i mig lite mycket, hur det nu kan bli så när jag drack betydligt mindre än de senaste två helgerna. Men roligt hade vi! Och jag hade gärna velat fortsätta så, men jag var så opepp och kände inte för att äta 35 panodil för att orka när det inte fanns något skydd någonstans. Lite synd att det kostade så mycket bara!

Men nu ska jag nörda Springsteen till happening är nere, sen ska jag titta på den och sova lite till.