My friends make me smile, if only for a while.

Jag kan inte säga om det faktiskt blir lättare för varje dag som passerar, eller om det blir svårare. Jag har slutat gråta varje gång jag pratar om dig, det är positivt. Jag har accepterat det, det är positivt. Jag vill fortfarande förstå någonting, det är negativt. Jag saknar att inte tracka dig, det är negativt. Jag vill prata med dig, det är negativt. Jag vill.. jag vill.. Negativt.

Negativt helt enkelt.

Men jag klarar mig och det går över. Så i slutändan blir det positivt. Hur det än blir.

Idag har jag varit i stan med Elin, vandrat runt mesta tiden. Fikat hos Nella på Le pain och köpt mig ett par shorts. Hämtade min jacka på Respekt med, ganska skönt att få tillbaka den.
För det var ju skottdrama där när jag jobbade i lördags så de använde omklädningsrummet till att göra jag vet inte. Men vi fick inte hämta det som låg där. Men som tur var låg min väska i garderoben, så jag kunde ta den och åka hem. Det var skönt.

Nu ska jag nog titta på ytterligare ett heroes avsnitt (jag vet jag är efter) och sova. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0