Kaos.

Dagen började med att jag tittat fel på schemat och trodde jag började 12, tydligen 11 fick jag reda på. Så mor min fick köra in mig. En halvtimma sen bara sådär. Bra start, nästan lika bra som resten av dagen.

Häller ut kaffe, svimmar typ, mitt hjärta slår så att jag seriöst käner det om jag håller handen över det. Stenhårt! Sedan ser jag att Rebecka ringt, ringer upp och börjar nästan gråta av det hon säger. Vet inte varför jag gråtar egentligen, eller jo det vet jag. För att jag får ångest över det hela, över allt nu. Det bara rasar samman exakt nu. Du kan inte säga så nu, det är hundratjugo år försent. Jag har valt min bild, och vill behålla den så. Jag vill ha de orden sanna, för det räcker för mig.

Ställer mig även frågan hur svårt det kunde vara att öppna munnen och bara säga det till mig nu och slippa låta mig höra det genom Rebecka igen. Eller ännu bättre, sagt saker och ting när de gällde. När det fanns mening med att säga det.

Jag måste sluta gråta, jag gråter ju över allting. Och så måste jag packa.

Kommentarer
Postat av: s

Det är bra att gråta ibland. alla gråter, jag gråtar.. :P

Sv: jaa :) Jag blev så sugen på att göra, plus att det var så snyggt! hihihihi!

2008-12-21 @ 21:29:14
URL: http://sarrorra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0