Det börjar bli is
Jag vet inte längre vad jag ska skriva, inte heller vad jag känner för någonting längre. Allt är bara huller om buller och det vänder sig mer och mer upp och ner. Känner knappt igen mig själv, sakerna jag säger, det jag gör. Det är som om allt ändrat sig. Vet inte om det är till det bättre eller sämre och jag vet inte ens om jag orkar med att bry mig.
Får poängtera att detta inte handlar om bara en sak, som de flesta nog är medvetna om, men jag kan säga att mycket jag inte vet om hur jag känner för ibland, och ibland vet helt 100 är just den saken. Men just nu vet jag inte, och det är lite småjobbigt.
Men resten av allt börjar snärja sig med, jag vill så mycket, men ingenting verkar gå min väg och då slutar jag lägga ner min energi på det hela och då blir knutarna hårdare och svårare att re ut. Och jag hatar att vara inne i peroider då jag bara ser det negativa, när allt som kan vara positivt suddas ut eller vänds åt det negativa. Men jag får väl hoppas att det går över, och knutarna blir lösare och jag helt plötsligt vet vad jag känner, vad jag vill och att allting slutar vara ett stort kaos.
Får poängtera att detta inte handlar om bara en sak, som de flesta nog är medvetna om, men jag kan säga att mycket jag inte vet om hur jag känner för ibland, och ibland vet helt 100 är just den saken. Men just nu vet jag inte, och det är lite småjobbigt.
Men resten av allt börjar snärja sig med, jag vill så mycket, men ingenting verkar gå min väg och då slutar jag lägga ner min energi på det hela och då blir knutarna hårdare och svårare att re ut. Och jag hatar att vara inne i peroider då jag bara ser det negativa, när allt som kan vara positivt suddas ut eller vänds åt det negativa. Men jag får väl hoppas att det går över, och knutarna blir lösare och jag helt plötsligt vet vad jag känner, vad jag vill och att allting slutar vara ett stort kaos.
Kommentarer
Trackback
