Sara Johansson

Jag vet inte längre vad jag ska säga, jag vet inte heller vad jag ska göra. Allting blir bara fel och frågan är om jag orkar mera nu. Jag betvivlar det mesta och frågan är om jag denna gången kommer att gå igenom det igen. Jag vill inget hellre än att bara ta tillbaka så mycket, stänga in känslor och ord i en liten låda som jag slänger bort.

Men alla vet att jag inte kommer göra det och jag drar in mig mer och mer i allt detta, jag orkar inte tänka på skolan, jag orkar inte tänka på dig, jag orkar inte bråka med alla. Men det är allt jag gör och jag vill inte vara sjuk, jag vill vara frisk så jag kan åka på festival och ha roligt. Inte åka på festivalen och ligga i ett alltför varmt tält och vara sjuk. Jag vill att allt ska vara som det ska, jag vill inte höra folks tolkningar längre, jag vill ha det på mitt sätt. På det sättet jag ser saker för att skydda mig själv, trots att det sättet är det värsta. Då får jag inga förhoppningar.

Jag vill så enormt mycket mer än vad jag borde, och betydligt mer än vad det blir.


Men nu drar vi ut med båten, så kanske jag kan glömma iaf för en dag...