Sara Johansson

Det är bara undanflykt efter undanflykt, och det är ju väldigt roligt måste jag säga. Hur ska jag kunna tro på "Jag saknar dig" och allt det där när det bara är ord? För mer än så tror jag inte att det är. Den här sommaren blir en break point, jag sticker och de flesta blir kvar. Jag vet inte om det är för det bra eller det dåliga, men åt något håll är det.

Wellwell, Jag, Nella och Becca kan ha vårat eget lilla grillparty, det hade varit någonting det. Pimpla vin tills vi spyr. Då hade jag nog mått bra.

Btw. Summbercluben var grymt mycket bättre igår, bättre folk, bättre musik. Allt var bättre! Och bättre ska det bli :)

Jag måste sluta analysera, jag måste sluta bry mig. Allt är som innan, det vet även jag. Men jag har samma sak inom mig, det är bara i perioder jag visar det, och detta är en period. Och alltid känns det som ett slut, men frågan är om det blir det? Du verkar mer och mer visa det, och jag verkar mer och mer förneka. Men så har det nog alltid varit, och det finns ingenting att göra åt det. Jag har ett svartvitt val, det gråa har jag sedan länge valt bort, men kanske är det det gråa jag ska köra på. Strunta i om allt faller, strunta i allt. Bara köra på det jag känner för, och det är ju det gråa, som inte kommer fungera.