Jag blir så trött
Jag förstår inte varför jag sitter här, skriver om samma inlägg flera gånger för att allting låter fel, för att ingenting jag skriver riktigt kommer ut rätt. Fast vad jag vet så är det då man ska skriva, för det är då det behövs. Kanske är det därför jag säger emot mig själv hela tiden, och kanske är det därför min inspiration har slagit av. Just för att jag inte vet hur jag själv känner inför allt som händer, och vad jag ska ta mig till?
Ett år i USA? En flytt till Borås? Inse att det gamla inte är det som håller, utan att det är just de nya som faktiskt är de som behövs?
Jag vet vad jag behöver komma iväg från, det har jag upplevt ganska starkt nu, jag vet också vad jag verkligen behöver hålla fast vid, men som alltid håller jag fast i det jag behöver släppa och tvivlar på det jag behöver. Varför ska jag följa mitt hjärta när det leder mig till fel ställen, och ger mig hopp jag inte vill ha. Det är allt detta som jag stör mig så enormt på, och folk får stå ut med detta.
Egentligen är det väl bara ångesten över allt gammalt som försvinner och att jag inte vet vad som ska hända om en vecka längre. Seriöst vet jag inte hur jag kommer känna om en vecka, kanske är detta över då. Mina funderingar kan mycket väl vara slut och jag kanske vet mycket mer då än jag vet nu.
Det är någonting jag hoppas starkt på, för det känns lite småjobbigt att vara den som förstör för andra, utan att egentligen få någonting för det. Att inte riktigt veta vad jag vill, för då kan jag inte säga någonting om det. Och jag förstår ingenting av någonting längre.
Ibland önskar jag att allt var glasklart, att folk bara var ärliga och att allt var som det ska....
Ett år i USA? En flytt till Borås? Inse att det gamla inte är det som håller, utan att det är just de nya som faktiskt är de som behövs?
Jag vet vad jag behöver komma iväg från, det har jag upplevt ganska starkt nu, jag vet också vad jag verkligen behöver hålla fast vid, men som alltid håller jag fast i det jag behöver släppa och tvivlar på det jag behöver. Varför ska jag följa mitt hjärta när det leder mig till fel ställen, och ger mig hopp jag inte vill ha. Det är allt detta som jag stör mig så enormt på, och folk får stå ut med detta.
Egentligen är det väl bara ångesten över allt gammalt som försvinner och att jag inte vet vad som ska hända om en vecka längre. Seriöst vet jag inte hur jag kommer känna om en vecka, kanske är detta över då. Mina funderingar kan mycket väl vara slut och jag kanske vet mycket mer då än jag vet nu.
Det är någonting jag hoppas starkt på, för det känns lite småjobbigt att vara den som förstör för andra, utan att egentligen få någonting för det. Att inte riktigt veta vad jag vill, för då kan jag inte säga någonting om det. Och jag förstår ingenting av någonting längre.
Ibland önskar jag att allt var glasklart, att folk bara var ärliga och att allt var som det ska....
Kommentarer
Trackback
