Sara Johansson

Visst, det var skola som vanligt, och det var MTV som vanligt. Men sen blev det inte som vanligt längre. Ingen New York, utan istället begav jag mig till Borgen för att titta på kvartsfinal. Inte där var det sig likt, 30 sekunder och två mål. Det var längesedan det, men jag klagar inte. Mer än på att jag är så puckad att jag går dit i 10 cm klackar, fast då får man skylla sig själv faktiskt!

Men roligt var det, det kan jag inte säga annat än. Jag fick ur mig aggressioner, fast det hjälpte inte så mycket tyvärr. Han den där fick ta lite över en småsak, men det kan inte jag hjälpa. Är någon tvär när jag har mens får dom skylla sig själva. Becca vet hur arg jag kan bli ;)

Men jag bad iaf om ursäkt, även om det inte hjälper. Trist att säga det, men vi kan vara ovänner hela livet, vi kommer antagligen aldrig träffas ändå. Eller jo, kanske, men det tar vi då. Jag pallar inte vara sur och tvär iaf, vi var ju faktiskt aldrig tillsammans, så varför ska jag sura? Jag hoppas att det går att vara vänner iaf, trots att frågan är om det går.

Lyckligtvis finns det andra, väldigt knasiga personer som får en att skratta väldigt mycket. Och det gillar vi! Speciellt när man vet vart man har dem, som enbart vänner och inget mer :)