Sara Johansson

Jag var, eller rättare sagt är fortfarande kär i dig, om nu på slutet har jag väl inte döljt det precis? Och jo till viss del har du väl varit ganska elak mot mig, inte alls vart som man ska. Och jag blir irriterad å mig själv att jag föll igen. Det var ju inte såhär det skulle vara, och du kanske inte vill att jag ska citera men fy fan för vissa saker som "

jag är ganska kall och elak när jag är med dig" och "du vet väl iofs inte hur jag är när jag är med någon jag verkligen tycker om".

Jag hatar att jag blev kär i dig igen, och jag vet inte riktigt hur det ska gå. Det värsta är att jag inte tror att jag kommer kunna sluta träffa dig, även om jag vet att jag måste. I alla fall för ett tag, tills det lagt sig. Men det var ju så förra gången med, men helt plötsligt så blev det så att känslorna kom tillbaka. Att jag struntade i att jag lovat mig själv, och att jag svek mig själv och blev kär. Jag vet att jag inte har någon rätt att känna det, då jag lika mycket som du gick in i detta för att ha sex, men jag känner ändå. För ibland är det så att känslor kan komma tillbaka, och nu ångrar jag lite att jag faktiskt blev kär i dig, det gjorde jag inte innan. För då var det bara denna gången, men när du säger att jag inte vet hur du är med någon du verkligen tycker om, då ångrar jag det. För jag trodde åtminstonde det var på riktigt första gången, innan breaket. Men till och med där hade jag fel om dig! Och jag vet att det är helt patetsikt och fjolligt av mig att ändå vilja hålla kontakten. Men just nu känner jag så, och jag vet inte om det går över eller inte, det struntar jag i just nu, det tar vi sen!

Men på något sätt är det ju detta jag vetat, och det finns de som fått stå ut med analyser, dumma kommentarer, ja det mesta för att jag vill att dom ska säga att det inte är någonting. Medan jag ändå själv vetat om det. Bara det att jag inte velat inse det. För det är svårt, att vara kär i någon man vet är så mot en. Så då förnekar man och man gör mycket dumt för att få det att inte synas.

Men nu hände någonting, det sjönk in och på något sätt är jag glad, manodepressiv säkerligen men vad gör det. Och varför jag nu i allsindar hjälper dig, vet jag inte. Men vad fan, jag har inget bättre för mig. Kommer inte kunna koncentrera mig på att få MVG på min analys i internationella relationer iaf.

Och tack Elin, tack Rebecka, utan er hade jag nog inte vart så glad just nu! Och Nella, jag hoppas det blir av det där med fikan och diskussionen. Då jävlar ska snacket gå!