Storan
God, det var amazing! Helt otroligt roligt, och världens kick fick man. Även fast jag lyckades med mycket knasigt, att stå på fel sida och att börja på 4e dansen när det var 3e osv. så gick det bra, jag är iaf nöjd med nästan allt. Fast är det inte perfekt är det inte bra, och då kan det göras bättre. Precis som all annat, men det ska inte tas nu.
Jag vill bara göra om allting 25 gånger, aldrig gå av scenen. Bara stå där, eller som vi gjorde på ett läger för längesedan, sova på scenen. Bara för att vi inte ville vara någon annanstans. Precis så vill jag spendera hela mit liv, men det är en dröm jag inte kommer att kunna få att slå in, och ni som varit med om det vet vad jag menar. Man blir nästan hög på det, att stå där i ljuset, känna trycket och bara ge allt. Allt, allt allt! och trots at tjag hade mensvärk, trots att jag har ont i ryggen och trost att min höft värker, så är det värt det. Det är värt varenda sekund! Så roligt är det!
Men vad ska hända nu? Inte förän i Juli får jag komma tillbaka dit, inte förän då är det camp. Vad händer fram till dess? Hur ska jag inte kunna sakna att dansa där, allt tjat om fullt ut, alla skratt, alla gonger jag somnat i deras soffa? Hur ska jag inte kunna sakna det? Det gör inte, jag får redan ångest. Jag kommer säkert att åka dit imån, bara för att jag glömt av att jg inte ska dit mer. haha, för väl försöka komma ihåg det, annars kanske dom för ha privatndervisning för mig ;)
Peace!
Jag vill bara göra om allting 25 gånger, aldrig gå av scenen. Bara stå där, eller som vi gjorde på ett läger för längesedan, sova på scenen. Bara för att vi inte ville vara någon annanstans. Precis så vill jag spendera hela mit liv, men det är en dröm jag inte kommer att kunna få att slå in, och ni som varit med om det vet vad jag menar. Man blir nästan hög på det, att stå där i ljuset, känna trycket och bara ge allt. Allt, allt allt! och trots at tjag hade mensvärk, trots att jag har ont i ryggen och trost att min höft värker, så är det värt det. Det är värt varenda sekund! Så roligt är det!
Men vad ska hända nu? Inte förän i Juli får jag komma tillbaka dit, inte förän då är det camp. Vad händer fram till dess? Hur ska jag inte kunna sakna att dansa där, allt tjat om fullt ut, alla skratt, alla gonger jag somnat i deras soffa? Hur ska jag inte kunna sakna det? Det gör inte, jag får redan ångest. Jag kommer säkert att åka dit imån, bara för att jag glömt av att jg inte ska dit mer. haha, för väl försöka komma ihåg det, annars kanske dom för ha privatndervisning för mig ;)
Peace!
Kommentarer
Trackback
