Ibland blir jag jävligt arg.
Speciellt på den delen av befolkningen som inte tillhör samma kön som mig, eller ja rättare sagt en viss person av denna delen. Även kallad Elias. För det första ska han ringa och bråka med mig, med högtalaren på så att resten av de som var hemma hon honom hörde, sedan ska han bete sig som ett jävla svin i allmänhet. Okej att det var hundratjugo år sedan nu, men jag kan inte hjälpa att grälen fortsätter. Fast det kanske inte är så konstigt, när man får sånna saker sagda, och får sådanna saker gjorda mot en. Då får man bråka!
Men nu är det bestämt, sedan att det är du som kör på "Jag ska blocka så inte du kan höra av dig" när det är du som hör av dig förstår jag inte. Helt enkelt är det inte mycket jag förstår av det hela. Och att jag faktiskt inte skitit i det hela direkt, utan låtit allting vara kan jag enkelt förklara med att finns det någonting jag hatar så är det att bara släppa saker, och ha de odiskuterade då jag är en tänka och älta människa. Som framförallt drar upp saker och ting väldigt långt senare. Dock har jag insett att du inte är värd det. Se bara på den tidigare jämförelsen jag gjorde med Johannes så förstår ni nog.
Det finns däremot en sak jag vill säga och det är att jag, fastän jag borde, inte ångrar den tiden. För hade det inte varit för det hade jag aldrig trott på mig själv igen, då hade jag aldrig varit den jag är idag. Och framförallt hade jag inte vågat titta på min Patrik när den tiden var inne och jag raggade upp honom. Och självklart, jag har lärt mig att våga och att faktiskt uppskatta när det inte finns problem att skapa. När allt bara är bra!
Sedan har idag varit allmänt bra, både i skolan och på dansen. Att jag däremot åt knappt någon frukost, en scones och en kaffe till lunch och sedan mer koffein i kroppen gjorde att jag inte orkade så mycket på dansen. Men, jag försökte ju i alla fall äta middag när jag kom hem, att det inte blev så mycket var kanske lite dumt.
Men nu är det bestämt, sedan att det är du som kör på "Jag ska blocka så inte du kan höra av dig" när det är du som hör av dig förstår jag inte. Helt enkelt är det inte mycket jag förstår av det hela. Och att jag faktiskt inte skitit i det hela direkt, utan låtit allting vara kan jag enkelt förklara med att finns det någonting jag hatar så är det att bara släppa saker, och ha de odiskuterade då jag är en tänka och älta människa. Som framförallt drar upp saker och ting väldigt långt senare. Dock har jag insett att du inte är värd det. Se bara på den tidigare jämförelsen jag gjorde med Johannes så förstår ni nog.
Det finns däremot en sak jag vill säga och det är att jag, fastän jag borde, inte ångrar den tiden. För hade det inte varit för det hade jag aldrig trott på mig själv igen, då hade jag aldrig varit den jag är idag. Och framförallt hade jag inte vågat titta på min Patrik när den tiden var inne och jag raggade upp honom. Och självklart, jag har lärt mig att våga och att faktiskt uppskatta när det inte finns problem att skapa. När allt bara är bra!
Sedan har idag varit allmänt bra, både i skolan och på dansen. Att jag däremot åt knappt någon frukost, en scones och en kaffe till lunch och sedan mer koffein i kroppen gjorde att jag inte orkade så mycket på dansen. Men, jag försökte ju i alla fall äta middag när jag kom hem, att det inte blev så mycket var kanske lite dumt.
Kommentarer
Postat av: Cornelia
Bättre på vilket sätt då? Man ska väl ändå kunna äta vitt bröd ibland utan att ätstörningen ska sätta gränser. Man kan faktiskt äta för mycket fibrer! Fick lära mig idag att det hämmar upptaget av järn i kroppen. Sen är ljust bröd väldigt gott. Typ ciabatta, bagett och annat!
Kram!
Postat av: sarra
Sv: joo, hoppas allt blir bra me mig, haha.. Klarar mig säkert, annars märker väl man det.. typ..
Jaa, maby somthing had happend, who knows? ...
Trackback