Symanskinen blir min räddning

Det känns helt galet, jag har funnit  ytterligare någonting som får mig att släppa precis allt, som jag gör när jag målar, som jag nästintill gör när jag dansar. Men här släpper jag verkligen allt. Jag glömmer av att världen existerar och bara syr och syr. Att jag inte följer mönster eller ens nålar har ingening med saken att göra. Det verkar bli bra ändå. Ni ska få se, snar är jag ägare till en St. Anger klänning och en fin röd vippkjol. Uppdaterar senare med bilder när jag är klar. Om jag blir det innan jag börjar sy någonting annat!

Nu borde jag nog boka en klipptid snart, för att få till mitt hår, och köpa det där friskis och svettis-kortet så jag har någonting att göra över jul. Annars kommer jag att bli fet, och det är inte okej. Men en shower med hårinpackning, städning av mitt bombnedslag till rum, målning av naglar, promenad och färdigsömnad borde jag väl hinna till halv 4? För då bär det av till Salsan och Mtvn. Ja det är tur att jag har en dag imorgon med, och då kommer min Patrik hem med :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0