Att det kan göra så ont.
Jag stänger den porten nu, den har varit öppen för länge. Det är för mycket som snurrat i min hjärna det sista, eller ja det sista och sista sedan studenten om jag ska vara helt ärlig. Och det kommer att ta år att sluta. Så därför stänger jag den bara nu. Ett aldrig mer. Jag vill vara den personen jag var, den personen jag vet att jag aldrig mer kommer att vara. Det har börjat om på nytt och jag vet att ett avslut behövs. Ett riktigt avslut, och det ska jag se till att det blir i och med detta inlägg. För det är det avslutet jag själv inte velat göra. Men nu görs det, och det skulle gjorts för längesedan.
Faktiskt smålog jag när jag läste igenom det, och såg orden aldrig mer. Inte så konstigt faktiskt.
Och så kommer detta, i äkta högstadieanda.
Nicklas, Johannes, Hannes och Noa, jag tror inte ni vet vad ni gjort för mig. Visst, det finns flickor i min omgivning som varit som ni, men ändå inte i närheten. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort utan er hjälp, trots att jag varit väldigt jobbig ibland.
Pojkar är bäst helt enkelt! Haha.
Faktiskt smålog jag när jag läste igenom det, och såg orden aldrig mer. Inte så konstigt faktiskt.
Och så kommer detta, i äkta högstadieanda.
Nicklas, Johannes, Hannes och Noa, jag tror inte ni vet vad ni gjort för mig. Visst, det finns flickor i min omgivning som varit som ni, men ändå inte i närheten. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort utan er hjälp, trots att jag varit väldigt jobbig ibland.
Pojkar är bäst helt enkelt! Haha.
Och i och med detta försvinner den delen av mig, och får helt enkelt hoppas att det som är kvar är lika bra.
Kommentarer
Trackback
