Jävla nedbrytning
Visserligen är Statistiken över, och vi har bara tentorna kvar. Redovisningen gick bra och det var intressant att lyssna på de andra. Men hjälpr verkligen det? Jag är inte längre personen jag en gång var, hon som alltid log och skrattade, hon som dansade genom livet och inte spelade.
Nu är allt ett spel, ett spel som snart rasar samman. Vart jag tog vägen har jag en svag känsla av, mycket av jag försvann i samband med Moa, en resa till Turkiet och en Kentkonsert, ett antal andra händelser och jag vet inte riktigt allt jag kan nämna. Men jag försvann. Jag blev inte mig själv, jag blev en självdestruktiv bild av mig själv. Och jag vet att jag har mer mig själv att skylla, för jag lät det hända. Och jag tänker aldrig skylla ifrån mig, men händelserna fick mig att bli personen jag senare lät mig bli.
En del av mig vet fakiskt att det var den bästa tiden jag varit med om, men med tanke på hur jag mått när jag ser tillbaka på det så kommer jat att vara rädd för allt som har med detta att göra i framtiden.
Visserligen har mycket vuxit under en lång, lång tid, vissa saker har utvecklats och blivit större. Andra har trängts bort, men som alltid är det bara en period som behöver gås i genom. Förhoppningsvis med viktnedgång och inte tvärt om. Jag kan inte hjälpa att så mycket handlar om det. Det är bara sådan jag är.
Fast nu ska jag sluta, ska spela Gh med Mats och Malin. Patrik kommer sedan med :)
Då kanske jag får lov att tänka på annat en liten stund.
Nu är allt ett spel, ett spel som snart rasar samman. Vart jag tog vägen har jag en svag känsla av, mycket av jag försvann i samband med Moa, en resa till Turkiet och en Kentkonsert, ett antal andra händelser och jag vet inte riktigt allt jag kan nämna. Men jag försvann. Jag blev inte mig själv, jag blev en självdestruktiv bild av mig själv. Och jag vet att jag har mer mig själv att skylla, för jag lät det hända. Och jag tänker aldrig skylla ifrån mig, men händelserna fick mig att bli personen jag senare lät mig bli.
En del av mig vet fakiskt att det var den bästa tiden jag varit med om, men med tanke på hur jag mått när jag ser tillbaka på det så kommer jat att vara rädd för allt som har med detta att göra i framtiden.
Visserligen har mycket vuxit under en lång, lång tid, vissa saker har utvecklats och blivit större. Andra har trängts bort, men som alltid är det bara en period som behöver gås i genom. Förhoppningsvis med viktnedgång och inte tvärt om. Jag kan inte hjälpa att så mycket handlar om det. Det är bara sådan jag är.
Fast nu ska jag sluta, ska spela Gh med Mats och Malin. Patrik kommer sedan med :)
Då kanske jag får lov att tänka på annat en liten stund.
Kommentarer
Trackback
