Äntligen
Äntligen, äntligen, äntligen.
Snart är allt tillbaka där det alltid varit, så som det ska vara. Det jag har saknat mer än hockeyn har dragit igång igen, dansen. Och det känns verkligen att det har varit uppehåll, ett långt för mig då jag har pausat träningen. Nu är det igång igen, så jag kan lika gärna kunna starta med att äta som jag ska igen.
För visst har jag gått ner över 5 kilo det senaste halvåret, detta var i början av sommarlovet. Sedan har jag inte riktigt varit mig själv, mycket snabbmat och skit. Visserligen bara ett kilo upp. Men jag vill inte det, jag har alltid haft samma ultimata vikt, har nästan varit nere i den igen iår. Så det är väl bara att se till att göra det. Tyvärr måste jag om någon passa mig, för jag vill verkligen inte bli sjuk igen. Det klarar jag inte av, jag har alldeles för mycket som står på spel och som inte får gå förlorat.
Men nu försvinner jag bort och skriver om helt andra saker än vad jag ska, som i princip alltid.
Det är helt underbart att vara tillbaka i danssalarna, höra på tjatet om att överdriva och ni gör fel, musiken och allt tjat mellan klasserna. Så som det ska vara. Jag har saknat det, även om det första jag gör är får ont i låret, sedan i armen. Sedan i foten. Locking är farligt helt enkelt, men helt klart värt det! :)
Snart är allt tillbaka där det alltid varit, så som det ska vara. Det jag har saknat mer än hockeyn har dragit igång igen, dansen. Och det känns verkligen att det har varit uppehåll, ett långt för mig då jag har pausat träningen. Nu är det igång igen, så jag kan lika gärna kunna starta med att äta som jag ska igen.
För visst har jag gått ner över 5 kilo det senaste halvåret, detta var i början av sommarlovet. Sedan har jag inte riktigt varit mig själv, mycket snabbmat och skit. Visserligen bara ett kilo upp. Men jag vill inte det, jag har alltid haft samma ultimata vikt, har nästan varit nere i den igen iår. Så det är väl bara att se till att göra det. Tyvärr måste jag om någon passa mig, för jag vill verkligen inte bli sjuk igen. Det klarar jag inte av, jag har alldeles för mycket som står på spel och som inte får gå förlorat.
Men nu försvinner jag bort och skriver om helt andra saker än vad jag ska, som i princip alltid.
Det är helt underbart att vara tillbaka i danssalarna, höra på tjatet om att överdriva och ni gör fel, musiken och allt tjat mellan klasserna. Så som det ska vara. Jag har saknat det, även om det första jag gör är får ont i låret, sedan i armen. Sedan i foten. Locking är farligt helt enkelt, men helt klart värt det! :)
Kommentarer
Trackback
