Damn it.
Bilderna nedan är från 8an/9an, då fanns mitt alter ego alltid närvarande, varje sekund, varje tugga. På något sätt var det en frihet, jag behövde inte själv bestämma. Jag kunde reda ut allt kaos, för det fanns ett kaos både runt och inne i mig. Speciellt inne i mig. Och dessa bilder är inte från när det var som värst, här är jag nog runt 45 sträcket. Det är dock nära 42, men då klarade jag inte av att visa mig på bild, jag ansåg mig ta upp hela bilden. Så det finns inte dokumenterat.
Men jag saknar kroppen jag hade då, hur lätt det var att allting bara satt som det skulle, konstigt nog fanns det kläder i min storlek. Någonting det inte finns nu.
Sen kom förra hösten, jag vet inte vad som hände. Någonting slog slit, kanske stod jag emot. Kanske fann jag hopp, men en sak vet jag. Och det är att jag gick upp, kan väl skyllas på Polhems matkort, men man ska aldrig skylla ifrån sig. Jag hade själv ett val att göra, jag valde att strunta i varningarna. Jag valde att inte se, och tillslut stannade det på 55 när jag klev på vågen. Det fanns en fördel med det, det var brösten. Dem hade jag gärna velat behålla. Men det fick jag inte välja.
Och nu vet ni alla hur jag ser ut idag, det är bara att scrolla ner annars. Och jag kan tala om för er att jag inte orkar mer, jag vill inte vara kvar. Jag vill ha tillbaka det gamla, då allt jag satte på mig var perfekt. Som i somras, åh då fanns det höjdpunkter till och från, det var nog min snygg period. Men skam den som ger sig, påsk nu. Jag ska försöka hålla nere, det ska jag. Tur att jag jobbar så mycket! Och träningen ska jag ta tag i på riktigt, kämpa hårdare på dansen, springa mer till gymmet. Beach 2009 ska jag vara en bild av hur jag var för längesedan, jag ska ha kroppen jag hade då. Bara med lite mer muskler.
Tack för mig.
Sara Margareta.
Du tänker för mycket.
När jag läser din blogg får jag en känsla av att du är just den typen av människa som har en övertro på det inre. Denna övertro kan manifestera sig på många sätt, men handlar slutligen alltid om att personen (i detta fall du) är övertygad om att det finns något ogreppbart, och djupare, i livet än det du ser. Inom dig pågår en ständig kamp att nå fram till denna visdom, som du troligen har målat upp som ett ögonblick av klarhet. När allt stämmer. Det må handla om vikt eller vilket slumpvist "önsketillstånd" som helst. Det otacksamma i jakten på detta är det faktum att du aldrig når dit.
Det är just detta som präglar hela människans existens, och det är något du behöver förlikas med. Det är inte olikt faktumet att döden finns eller att man åldras, det är en parameter du helt enkelt inte kan kontrollera. Det är inte utan anledning det förhåller sig på detta sätt. Det är detta som är människans drivkraft. Att sträva efter mål är människan, att uppnå dem är endast en kortsiktig, om än underbar, erfarenhet. Det går aldrig att befinna sig där för alltid.
Din strävan har blivit fokuserad på något som inte för dig framåt i din utveckling som person. Du har, likt många andra, målat upp en bild av hur du var, och skapar ett scenario runt detta tillstånd som inte är sann.
Terapeuter och psykologer kommer be dig tänka igenom saker du genomgått och hur detta fått dig att känna. Det här är helt fel väg. Det enda du behöver göra är att acceptera att det förflutna ligger bakom dig, och att framför dig väntar framtiden. Att älta saker är kontraproduktivt och skapar inre konflikter, då det "rätta" svaret eller sättet att handla inte existerar. Jag vill hävda att det undermedvetna inte existerar. Den skit du genomgått är bakom dig. Den påverkar inte dig dagligen mer än genom erfarenhet. Det är rätt att glömma och gå vidare. Inget behöver analyseras, i motsats till vad som ständigt hävdas. Du vet vad som har hänt, hur saker tedde sig, och hur det var. Nu har du erfarenheten att behandla liknande situationer i framtiden. Gå vidare. Glöm all skit.
Du behöver inte gå ner ett kilo. Du behöver sluta måla upp scenarion och börja tänka medvetet. Det finns ingen rätt känsla. Det finns inget evigt lyckotillstånd. Det finns rätt för stunden och rationalitet. Du måste sluta tänka på att tänka på saker. Det tar tre veckor att förändra en vana. Håll ut.
Tack detsamma :)
Följa varandra via Bloglovin? :)
Till den allt så vetande anonyma där uppe. Stå för vem du är så jag kan ge dig ett svar.
Jag hoppas du var extremt oseriös eller full när du skrev det inlägget, annars vet jag inte vad jag gör. Jag vet att jag tänker och analyserar mycket, har jag alltid gjort. Men tänk om allt inte behöver vara komplicerat? Tänk om det bara är så enkelt att jag vill ha den kroppen, inte ååååh stackars mig jag har gått igenom massa dumt. Jag tycker inte synd om mig själv.
Däremot måste du lära dig att läsa det som står, inte mellan raderna och hitta på massa strunt. För konstigt nog kan man ta illa vid när någon helt okänd bestämmer sig för att den vet hur man är när personen i sig inte kan fakta. Helt enkelt, stå för vem du är och ta reda på fakta. Tack.
Svar: Haha vem av dom? ;D
Hoppas du får en bra påsk.. =)
Svar: Artikeln är tre sidor :P
tack så mkt för kommentaren :) fin blogg du har sj har du fixat designen sj ?
Jag vill ge dig en kram för du förjtänar att må bättre. Jag har inga råd att ge dig för jag vet inte hur det är att vara du men jag vet att det finns andra vägar att gå. Hoppas din dag blir fin!
Men usch, här sitter jag och väger 58 kilo, haha. Fast jag är kanske lite längre än du. Eller? Hoppas på det..
