Kära Big,
Jag tror inte du förstår hur tacksam jag är mot dig just nu. Det tog tid, men ibland är det precis vad som krävs. Jag tror inte vi var redo att tala om det tidigare. Egentligen var vi nog inte redo ännu, dock var det på tiden att det blev av.
Vad som egentligen är konstigt efter alla våra tjafs och bråk om egentligen helt ovesäntliga saker kan jag säga till dig precis som det är, även om jag inte själv vet vad jag själv säger. Det märkte jag idag, det jag sa till dig idag skulle jag aldrig någonsin våga säga på samma sätt till någon annan. För att ingen annan skulle svara som du, av dig skulle jag aldrig få svaret att jag är stark och att det kommer att klarna. Av dig får jag svar som att hur i helvete svårt kan det vara, sluta tänk så mycket och lev bara eller bara tystnad.
Nu vet jag varför du beter dig som du gjort, och jag kan förstå dig och jag kan nu till och med förstå varför det bästa var att radera allt. Ska jag vara helt ärlig var det en bra lösning på oss. Då handlade det om saker som var viktiga, vi slapp höra varandras ord dagarna hela dagarna, vi slapp varandra helt och hållet och allting var bra. På ytan.
Nu är det för min del även bra på insidan, jag fick svar på det jag ville ha för länge sedan. Det som du borde sagt till mig när jag var arg och ledsen och grät, som jag då inte skulle tagit till mig. Men på 30 minuter gick du från en person jag inte kunde förstå, mer går inte att säga, till en person som är för mig ganska klar. Den personen jag viste att du var.
Kanske är du mer än personen jag viste, om du vet om vilken dag det är. Troligtvis inte, men om. Det hade tillsammans med samtalet och tidigare nämnda saker får dig att växa lite i mina ögon. Det ska du veta om.
Någonting jag insåg ytterligare var även att jag vill prata med dig när du är sådan, det måste du veta om. Det är ju då jag inte vill lägga på, så snälla rara, låt mig kunna göra det när jag behöver. För när du är som du är nu kan jag verkligen se varför du har så underbara vänner runt omkring dig, det kan jag förstå.
Vad som egentligen är konstigt efter alla våra tjafs och bråk om egentligen helt ovesäntliga saker kan jag säga till dig precis som det är, även om jag inte själv vet vad jag själv säger. Det märkte jag idag, det jag sa till dig idag skulle jag aldrig någonsin våga säga på samma sätt till någon annan. För att ingen annan skulle svara som du, av dig skulle jag aldrig få svaret att jag är stark och att det kommer att klarna. Av dig får jag svar som att hur i helvete svårt kan det vara, sluta tänk så mycket och lev bara eller bara tystnad.
Nu vet jag varför du beter dig som du gjort, och jag kan förstå dig och jag kan nu till och med förstå varför det bästa var att radera allt. Ska jag vara helt ärlig var det en bra lösning på oss. Då handlade det om saker som var viktiga, vi slapp höra varandras ord dagarna hela dagarna, vi slapp varandra helt och hållet och allting var bra. På ytan.
Nu är det för min del även bra på insidan, jag fick svar på det jag ville ha för länge sedan. Det som du borde sagt till mig när jag var arg och ledsen och grät, som jag då inte skulle tagit till mig. Men på 30 minuter gick du från en person jag inte kunde förstå, mer går inte att säga, till en person som är för mig ganska klar. Den personen jag viste att du var.
Kanske är du mer än personen jag viste, om du vet om vilken dag det är. Troligtvis inte, men om. Det hade tillsammans med samtalet och tidigare nämnda saker får dig att växa lite i mina ögon. Det ska du veta om.
Någonting jag insåg ytterligare var även att jag vill prata med dig när du är sådan, det måste du veta om. Det är ju då jag inte vill lägga på, så snälla rara, låt mig kunna göra det när jag behöver. För när du är som du är nu kan jag verkligen se varför du har så underbara vänner runt omkring dig, det kan jag förstå.
Stackars dig Patrik om du läser detta, det tog mig mycket mod till att skriva detta och publicera det. Men jag tror att du kan hantera det, annars hade jag nog inte skrivit det. För det är ju förgånget och har ingenting med framtiden att göra.
Kommentarer
Postat av: rebecca
svar; hehe jag e nog inte rätt person o fråga om det.. men tror vi har tillräckligt många faktiskt;)
Postat av: rebecca
svar; ok, nu hängde jag inte med riktigt på första meningen där men okej.. hehe ;)
Postat av: rebecca
hahaha jasså! den missade jag ;) sorry :)
Postat av: patrik
Lugnt, alla har ett förflutet :)
Trackback