Sara Johansson

Jag trodde att bryta upp med dig skulle vara väldigt lätt, då det varit som det varit mellan oss. Men jag märker nu att det faktiskt är svårare och svårare ju mer tiden går. Det har visserligen enbart gått en vecka, men jag saknar faktiskt dig.

Har inte varit snäll mot dig det senaste, det vet jag. Men jag har haft mina anledningar, det har varit svårt att få ett ynka samtal från dig, så jag slutade ringa. Jag orkade inte mer, ville se ifall du kanske hörde av dig om jag slutade. Det var bara det att när du väl gjorde det räckte inte det, jag har förträngt och försökt glömma, men det går inte. Det du gjorde sårade mig för mycket och jag har inte vågat släppa in dig efter det. Jag gjorde misstaget att inte prata med dig om det, hade jag gjort det hade det kanske sett annorlunda ut nu. Men sen har jag inte kunnat öppna dig som jag gjort för andra.

Jag har velat, men det var så länge sedan vi faktiskt pratade att jag inte kan längre. Det är där anledningen till att jag ville bryta upp var, jag ville ha en nystart. Att vi skulle starta om, dejta på nytt. Kunna prata med varandra igen och faktiskt lära känna varandra.

Men jag undrar, går det? Kan du ta mig för att jag inte enbart är den ytliga personen som bloggar, läser alla tidningar jag kommer över, köper kläder och skor för betydligt mer än jag borde? Kan du ta mig för att jag är den mest känsliga du träffat, att jag inte ser på mat som många andra, att jag inte bara är så korkad som du får mig att känna mig ibland. Kommer det att gå?

---

Gårdagens match fick ett lite bättre resultat än sist, och hoppet har tänts igen. Kanske, kanske :)