Slutfotografering - Kopiera en kosmetikabild.
Modell: Moa Jansson
Fotograf: Magnus Egger
Jag vet inte varför, jag gråter för allt. Minsta sak, då menar jag minsta sak. Missar jag bussen börjar jag gråta, gör jag fel streck blir det tårar i ögonen. Kanske rinner allt bara över, och vissa saker hjälper ju inte. Hade behövt någon att somna bredvid inatt, och vad jag minns skulle jag eventuellt haft det. Men så blir det inte. Om några veckor kommer jag bli den iskalla sate jag kan vara, det är enda sättet att klara det hela. Kasta in handduken, ge upp och aldrig mer vända om. Ny stad? Nytt liv? En omstart där jag inte längre behöver bry mig, där inget längre spelar någon roll. Precis det hade jag behövt, men just nu bara en famn att krypa upp till, någon som ljuger och säger att allt blir bra. Trots att alla vet att det inte alltid blir det. Kan inte någon skänka mig i alla fall det?
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Sara, du är bäst <3
Postat av: moa
Aw, Sara... jag vet att det inte hjälper att man säger att man vet hur det känns, men jag säger det iaf. Så nu var det sagt. Men man klarar det . Man klarar det alltid. Det löser sig alltid. Go Girl! ;)
Kraaaam!
Postat av: cicci
Jag har provat ny stad nytt liv grejen och det hjälper inte helt. Men kramar hjälper (y) och som du själv sa det är bara en svacka, du tar dig ur det. Efter regn kommer solsken!
och fan va grym du är på att sminka!!
Trackback
