Sara Johansson

Ibland kommer de där dagarna, då man medvetet inte ställer sin väckarklocka på 6. För att man vet att man inte kommer gå upp då, för att man vet att man kommer vara den där som slänger klockan i väggen så det blir ett stort hål för att man är så frustrerad. För att man innerst inne vet att man har sig själv att skylla. Jag tog åt mig för mycket, jag lät saker och ting gå ut över dig, blev sur för småsaker. Och du var bara fucking jävla underbar, utöver de där sakerna jag blev riktigt sur över då.

Du säger att jag inte ska se det så som att om jag inte gjort så och inte gjort så, så hade detta inte hänt. Men om jag vet om att det inte hade hänt om vi pratat igenom det från första början, redan i början av detta året. Kanske hade jag varit mindre osäker på dig, och insett att jag inte behövde gå och bygga upp aggressioner, hela tiden gå och vara rädd för att bli lämnad efter. Så klart som fan att jag tänker si eller så då!

Så min dag då, jag försökte städa, det gick inte, jag försökte springa, det gick inte, jag försökte plugga, det gick inte. Jag försökte få datorn att fungera, det gick sådär, jag försökte skriva ut sminkkort och visningsschema, det blev fel, jag kopplade om och skrev ut. Jag åker till skolan och papprena låg hemma. Min far fick köra dessa till Vasa så att jag kunde lämna in dem. Men modellen dök upp, och sminkningen gick förvånansvärt bra. Det är ju alltid någonting.

Ida slängde upp lite, ehm två miljarder, bilder från i fredags. Det gillas, här var min status den kvällen.