Sara Johansson

Så idag blev jag ett år äldre, och mycket har hänt på ett år. Väldigt mycket, men jag tänker inte vara nostalgisk och se tillbaka på den jag var då, prata om förändringarna. De kommer alltid, och det kommer alltid vara förändringar i livet. Betydligt mycket mer har varit till det bättre denna gången, och jag har lärt känna mig själv på ett annat sätt. Personen jag är idag är betydligt mycket mer mig, jag har lärt mig att inte försöka leva som andra. Inte försöka vara någon jag inte är, bara vara mig själv. Och genom detta har jag förlorat mycket, men vunnit betydligt mycket mer. Och det är jag glad över, så tack för ytterligare ett år!

Idag har jag sovit, dansat, köpt en helt sjukt fin kjol, varit på Respekt och ätit middag med familjen, mysigt och roligt. Har även tagit tag i det hela och sett What happens in Vegas, visst var den bra. Men den varinte enormt bra, men den fick mig att göra det romantiska komedier ska få en att göra, skratta och gråta. Det gjorde jag. Och sen att han är så sjukt het har ju inte med saken att göra.

Nä, nu ska jag sova så jag hinner med att träffa Nella i stan innan jobbet. Om det blir Trädgårn eller inte får vi se, det tar vi imorgon. Good Night!

Skriva ett helt inlägg om E. just nu, om saker som sagt, om saker som gjorts. Men fortfarande vet jag att det inte är värt att ge honom det, men jag skriver om det istället, inte om honom. Och att jag fortfarande inte skriver namnet, att jag fortfarande gör som jag gör förstår jag inte, alla vet ju vem han är ändå. Allting går bara utför, och han lägger det på mig. Att jag är ospännande, men jag funderar fortfarande på om det bara är jag, eller om det är två av oss som har setts för länge.

Hade inte jag gett honom chanserna jag har gett hade det aldrig gått såhär långt, fast ska jag vara ärlig hade jag inte fått så bra sex som jag haft heller. Och vadå haft, det finns inget slut, ännu. Men det lutar åt ett uppehåll, eller ett slut. Och det kommer vara en hel skara som hejar på mig. A final bow hade kunnat vara bra nu, men jag vill inte. Jag ser istället mig göra saker jag inte riktigt vill, och han vet om det. Och vad jag även vet är att han skiter fullkomligt i allt som har med mig att göra, men ändå så bryr jag mig inte.

Jag hör dagligen att jag förtjänar bättre, och jag vet om det med. Men ibland är det jobbigt att inte ha någonting, och då kan detta vara bättre. Eller helt ärligt, inte ens det kan vara bättre. Men ändå stannar jag, ett litet tag till. Sedan får vi se vart världen bär mig.

No I ain't walking no line,
'cause I got way to many valueable things running throug my mind.
Than you.
I ain't walkning no line,
No I ain't walking no line,
'cause I'm sick and tired of love and I know your kind.

Hur kan en person som gör en så glad en sekund, bara ändra sig och bli sådan som sårar? Bara över några minuter, i princip bara för att man har haft sex. Och det är inte det att jag åkte hem, det är inte det. Det är attityden, själva saken.

Kanske är det egentligen så att det är sån du är hela tiden, men jag ser det inte. Fast det är du verkligen inte, och det blev många hårda ord igår. Jag står för vad jag sa, men kanske skulle dom sagts på ett annat sätt. Och jag står fortfarande för att jag behöver en riktig paus från dig nu. För sådan vändning som du gjorde igår tror jag aldrig du har gjort, eller så lade jag inte märke till det.

Men vad jag vet så kommer mina ord att hålla i två sekunder, jag kommer att få alla andra att hata dig i samma veva som jag kommer tillbaka. För det finns en anledning till att jag faktiskt stannat i 6 månader. Och då menar jag inte kärlek, det är det som är det sjuka. Fö det är inte det jag känner, så mycket vet jag. Och jag har även annat att jämföra det med nu, utan det är någonting helt annat och jag ve tinte vad det är. Kanske att jag inte vill binda mig, och att jag fortfarande vill vara fri, men ha närheten som jag får. Det är väldigt möjligt att det är just det. För jag vägrar tro på att jag tycker om dig för mycket för att släppa dig, det tänker jag aldrig tro på. För så kan det helt enkelt inte vara.

Aja, igår var det Amhult igen, fotboll och dricka med Ingrid. Sedan bar det av till Respekt, mötta Natta och hennes vänner där. Dansade och åt glass. Lite roligt var det iaf. Därefter bar det av hem till E. och resten behöver inte nämnas.

Jag förstår inte varför jag sitter här, skriver om samma inlägg flera gånger för att allting låter fel, för att ingenting jag skriver riktigt kommer ut rätt. Fast vad jag vet så är det då man ska skriva, för det är då det behövs. Kanske är det därför jag säger emot mig själv hela tiden, och kanske är det därför min inspiration har slagit av. Just för att jag inte vet hur jag själv känner inför allt som händer, och vad jag ska ta mig till?

Ett år i USA? En flytt till Borås? Inse att det gamla inte är det som håller, utan att det är just de nya som faktiskt är de som behövs?
Jag vet vad jag behöver komma iväg från, det har jag upplevt ganska starkt nu, jag vet också vad jag verkligen behöver hålla fast vid, men som alltid håller jag fast i det jag behöver släppa och tvivlar på det jag behöver. Varför ska jag följa mitt hjärta när det leder mig till fel ställen, och ger mig hopp jag inte vill ha. Det är allt detta som jag stör mig så enormt på, och folk får stå ut med detta.

Egentligen är det väl bara ångesten över allt gammalt som försvinner och att jag inte vet vad som ska hända om en vecka längre. Seriöst vet jag inte hur jag kommer känna om en vecka, kanske är detta över då. Mina funderingar kan mycket väl vara slut och jag kanske vet mycket mer då än jag vet nu.

Det är någonting jag hoppas starkt på, för det känns lite småjobbigt att vara den som förstör för andra, utan att egentligen få någonting för det. Att inte riktigt veta vad jag vill, för då kan jag inte säga någonting om det. Och jag förstår ingenting av någonting längre.

Ibland önskar jag att allt var glasklart, att folk bara var ärliga och att allt var som det ska....

Jag får väl joina Saras storys om sjuka drömmar, för fan den här var inte rolig.

Det började med att typ jag, Ingrid, Hammar, Christian och Malin satt hemma hos Hammar, fast det var på min gräsmatta, innan balen. Sedan begav vi oss dit och jag mötte upp min dejt, Tomine, vid Palace. Sedan bagav vi oss upp mot valad, fast balen var flyttad till Gamle Port. Där står vi länge i kö, men helt plötsligt går vi bara in, utan att kolla med vakterna. Så smidig som jag är går jag ut och säger att nu är vi här.

Då sitter det två tanter där och tittar länge på mig, och säger att jag ser lite vinglig ut i de där skorna, jag hade väl 20 cm stilletklackar, och hade inte ätit nägonting på hela dagen för att vi skulle få mat på balen. Och helt plötsligt säger dom tt jag inte år komma in, och får mina pengar tillbaka. Detta för att jag håller mig i bordet för att kunna stå. Trots att jag inte druckit någonting så var jag för full, så jag får dampet och börjar skrika på dom, tar av mig skorna och går in.

1.Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
4. No cheating.

will it be ok? Scum - Andreas
how are you feeling today? 4 minutes - Madonna and Justin (if you fight it, it better be what you want)
how do your friends see you? Hot fudge - Andreas
will you get married? Na na na, Hey hey - Crazy frog (öhm, vafan är detta?)
what is your best friend's theme song? Tears of the dragon - Bruce Dickinson
what is the story of your life? Erotic - Madonna (HAHA, ja sex kommer jag få iaf)
what was high school like? So sick - Danny
how can you get ahead in life? Vill ha dig - Drömhus
what is the best thing about your friends? I'll be you - Andreas
what is tonight going to be like? Killa - Cherish
what is in store for the remainder of this weekend? Spirit in the night - Bruce Springsteen
what song describes you? Drive all night - Bruce Springsteen
to describe your grandparents? Rock away - Lazee
how is your life going? Reflections - Christina Aguilera (usch, och det stämmer)
what song will they play at your funeral? Fear of the Dark - Iron Maiden (Jag spökar nog)
how does the world see you? 80s joint - Kelis
will you have a happy life? När vi två blir en - Gyllene Tider
what do your friends really think of you? Run - Snow Patrol
do people secretly lust after you? What a girl wants - Chrisitina Aguilera
how can I make myself happy? Lives in da club - Sophia Fresh (Paaarty)
what should you do with your life? It Ain't me babe - Johnny Cash (jag vet, jag kan bara inte)
will you ever have children? Spanish Lesson - Madonna

Är det någonting jag är, så är det en mascaraöverkonsument, jag förstår inte hur jag tidigare hade råd med Diorshower och YSL mascaror, jag använder ju tvåhundrafemtio lager om dagen. Tackar gudarna för L'oreal eller vad jag nu har för någon, den kostar i alla fall inte så mycket. Och den får ögonfransarna att faktiskt bli rätt okej UTAN att vara extremfyllda med mascara. Om inte bara jag och min plånbok är glad över det, så är nog mina ögonfransar det.

Jag tror att det är dax för mig att göra den omtalade ögonfransförlängningen snart, men jag ska ju köpa löshår idag så då blir det lite svårt att ha råd med båda innan balen. Men men, det är lättare att klicka på några extra lager mascara, märk några extra, utöver de 5 jag redan har.

Aja, nu ska jag på intervju på Kriss, springa runt lite i Allum, köpa hår och sedan hem och träna. Förhoppningsvis.

Peace!

Ja det var väl ungefär den lektionstiden vi hade idag, ändå var jag i skolan i en timma, baaajs. Värt att banga? JA! Men det gjorde jag inte ändå, men men.

Det blev inlämning av ansökninbrev till Monsoon, köpa hårfärg med Mimmi och letande efter löshår. Hittade ett som passade perfekt, men priset var lite mycket för mig just denna dag. Men men, ska kolla på Backaplan imån, annars åker jag in och köper det! Jag ska ha lånt hår nu tänkte jag :)

Lyckat att stå inne på hemköp, vingla till och att det blir svart? Men jag lyckades inte svimma iaf, och det är en prestation. Och nu har jag ätit två mackor med, så nu är jag på topp. Får väl fördriva tiden med någonting fram till att jag ska åka bort till Ingrid vid 3 sådär. Vad?

Leta efter Ines plopp och äta upp och bli tjock! Ja tack! Nä men seriöst, kanske ringa till Kriss och prata med dem, eller göra någonting helt onödigt som att faktiskt sätta på TVn, eller se om solen kommer tillbaka. Aja, later!

Btw. Min mamma är bäst ibland, vissa saker hon säger är bara så klockrena, jag tycker nog att jag ska följa hennes råd, det hade vart någonting det. För han är ju klockren killen så!

När jag vaknade, undra om du verkligen vet vad du sa igår? För om du menade det, vilket jag faktiskt tror du gjorde, då har jag all rätt att ångra allt. Inte vad som gjordes, det var jag med på, det är mitt eget fel att jag blev kär, både första och andra gången. Det är det jag har rätt att ångra, för enligt de orden så har allt varit en lögn, redan från första dagen. Redan från den dagen då jag fick ditt nummer, redan från första gången jag var hemma hos dig och tittade på film.

Att jag gav dig en ny chans efter den gången jag fick åka hem klockan 3. Det skulle tagit stopp där, det inser jag nu. Men du fick mig att tro att du faktiskt brydde dig då, att du förtjänade en andra chans. Och jag trodde dig. Men nu när jag fått höra att jag inte vet hur du är mot någon du verkligen tycker om, då förstår jag att jag inte skulle trott dig.

Correct me if I'm wrong, men så känns det nu faktiskt. Kanske jag som överdriver. Men det är ändå så jag ser det just nu, kanske hade det hjälpt att veta om allting verkligen handlade om det, under hela denna tiden. Eller om det bara är så att jag missuppfattat, men på något sätt spelar det ändå ingen roll. Jag hade nog inte lika mycket känslor denna gången, det var någonting jag byggde upp, och det var väldigt klantigt gjort. Men så är det. Så just nu får jag sätta stopp för allt, vet inte om det är för alltid eller för en stund. Frågan är om jag kan hålla mig borta från dig för alltd, men just nu tror jag det är ohållbart, vad som händer senare får vi se.

Nä nu får jag kanske sminka mig, så jag kan gå till skolan och göra det himla ekonomi provet/uppsatsen/whathever.

Jag var, eller rättare sagt är fortfarande kär i dig, om nu på slutet har jag väl inte döljt det precis? Och jo till viss del har du väl varit ganska elak mot mig, inte alls vart som man ska. Och jag blir irriterad å mig själv att jag föll igen. Det var ju inte såhär det skulle vara, och du kanske inte vill att jag ska citera men fy fan för vissa saker som "

jag är ganska kall och elak när jag är med dig" och "du vet väl iofs inte hur jag är när jag är med någon jag verkligen tycker om".

Jag hatar att jag blev kär i dig igen, och jag vet inte riktigt hur det ska gå. Det värsta är att jag inte tror att jag kommer kunna sluta träffa dig, även om jag vet att jag måste. I alla fall för ett tag, tills det lagt sig. Men det var ju så förra gången med, men helt plötsligt så blev det så att känslorna kom tillbaka. Att jag struntade i att jag lovat mig själv, och att jag svek mig själv och blev kär. Jag vet att jag inte har någon rätt att känna det, då jag lika mycket som du gick in i detta för att ha sex, men jag känner ändå. För ibland är det så att känslor kan komma tillbaka, och nu ångrar jag lite att jag faktiskt blev kär i dig, det gjorde jag inte innan. För då var det bara denna gången, men när du säger att jag inte vet hur du är med någon du verkligen tycker om, då ångrar jag det. För jag trodde åtminstonde det var på riktigt första gången, innan breaket. Men till och med där hade jag fel om dig! Och jag vet att det är helt patetsikt och fjolligt av mig att ändå vilja hålla kontakten. Men just nu känner jag så, och jag vet inte om det går över eller inte, det struntar jag i just nu, det tar vi sen!

Men på något sätt är det ju detta jag vetat, och det finns de som fått stå ut med analyser, dumma kommentarer, ja det mesta för att jag vill att dom ska säga att det inte är någonting. Medan jag ändå själv vetat om det. Bara det att jag inte velat inse det. För det är svårt, att vara kär i någon man vet är så mot en. Så då förnekar man och man gör mycket dumt för att få det att inte synas.

Men nu hände någonting, det sjönk in och på något sätt är jag glad, manodepressiv säkerligen men vad gör det. Och varför jag nu i allsindar hjälper dig, vet jag inte. Men vad fan, jag har inget bättre för mig. Kommer inte kunna koncentrera mig på att få MVG på min analys i internationella relationer iaf.

Och tack Elin, tack Rebecka, utan er hade jag nog inte vart så glad just nu! Och Nella, jag hoppas det blir av det där med fikan och diskussionen. Då jävlar ska snacket gå!

Jag pallar inte, först mormor för väldigt längesedan, sedan mamma ganska nyss, och nu efter 30 år kommer det tillbaka igen. Blir vi aldrig kvitt det? Operationer hit och piller dit, varför egentligen?

Och förhoppningsvis går det bra även denna gången, men tänk om inte? Vad ska då hända? Ingen mormor då. Och vidare, vem kommer det att drabba mer? Jag, Ines? Båda två ligger i riskzonen, speciellt jag som åt P-piller redan i nian. Lyckat måste jag säga. Usch! Nä, det är väl bara att skaka av sig det och ta det som det kommer, förhoppningsvis kommer det gå bra. Och förhoppningsvis slipper vi det i fortsättningen.

It's not that I don't feel it, it might have been just wrong. But still I'm glad I did it, it took my breath away for a moment, but I guess that's it. I've realized the one thing, and that's good 'cause now I can walk on, and still remain at the same time. Good night, and thank you.

Det var one of a kind, och det är väl så det kommer att vara.. Det är vad jag är inställd på, det är det som förtjänas. För inte mycket mer finns kvar just nu, men jag vet att det finns i mig, och det är därför det blev som det blev. Men jag tänker inte låta det gå längre, även om jag vill. Jag tänker inte låta det få ner mig så som det fått. Men jag kan inte glömma helt, och det är delvis mitt eget fel, eller ganska mycket mitt eget. Men sen är jag som jag är och det är bara att acceptera, jag stannar för länge, håller mig inte borta. Då får jag skylla mig själv.